Utveckling och framåtskridande är en grundsats i vårt samhälle så genomgripande att vi knappt tänker på det. Bara om den stannar av blir vi oroliga och söker genast lösningar på hur allt kan eskalera och accelerera.

Så tänker inte det lilla leddjuret dolksvansen. Med sitt tredelade praktiska skal med uppdelade funktioner har den inte utvecklats på 542 miljoner år, och kommer troligtvis att överleva även oss, mänskligheten. Det kan man kalla hållbar design! Christian Anderssons Beta har vare sig fundament eller socklar, utan han låter istället sin skulptur kravla runt med nosen mot marken, obekymrad om sin litenhet på jorden. Skulpturen är i målad brons, det vanligaste materialet i traditionella offentliga statyer – gärna föreställande beridna kungligheter på stegrande hästar, hyllandes en (oftast) manlig hjälte eller erövrare. En auktoritär hälsning från stadens makthavare. Andersson använder sig av skulpturen på ett sätt som både går i linje med den offentliga skulpturens tradition och trotsar den, med glimten i ögat och med enömhet som väcker betraktarens empati. Samtidigt är det något som inte stämmer. Det är något med det lilla djuret som påminner mer om en maskin än om en levande varelse. Bakom sig lämnar det spår – frästa märken på marken som ser lågupplösta ut. Är vi i framtiden eller forntiden? Med små, nästan viskande, medel lyckas Andersson markera en plats i nuet, som öppnar porten till den storslagna evigheten.

Christian Andersson (f. 1973) bor och arbetar i Paris, Frankrike, och Coimbra, Portugal. Han är utbildad vid Malmö Konsthögskola. Andersson har ställt ut på bland annat FRAC Normandie, Frankrike; CAV, Coimbra, Portugal; CIAJG, Guimaraes, Portugal; Kunstmuseum Thun, Schweiz; och Moderna Museet i Malmö. Sedan 2019 finns Beta som en permanent konstnärlig gestaltning i Råå, Helsingborg. Andra offentliga verk finns i Bälinge (Järnålderns tredje fas, 2023) och Tierp (4 + 1, 2019). Hans verk finns representerade i samlingar hos bland annat Moderna Museet, Malmö Konstmuseum och Hallands Konstmuseum. Under 2024 har han en separatutställning i två delar, ett samarbete mellan Hallands Konstmuseum i Halmstad och Borås Konstmuseum. Först ut är Halmstad, vars utställning pågår samtidigt som biennalen, och till senhösten öppnar utställningen i Borås.