På Borås Art Biennial 2026 visar Nanna Debois Buhl ett offentligt
konstverk och två museiinstallationer som utforskar skärningspunkten mellan vävning, datorhistoria och
ekologisk kollaps.

Shape Shifters (2026) presenteras i stadens centrum som en diptyk av generativa algoritmer. Och på Textilmuseet finns en installation som består av en svärm fjärilsvävar och en
rad algoritmiska dikter i ständig förvandling. Med avstamp i en anekdot från 1947 om en nattfjäril som fladdrade in i en dator i Harvard – som gav upphov till begreppet “datorbugg” – förflyttas fjärilen här till ett textilmotiv, en bugg i systemet och ett varsel om miljöförändringar. Inspirerad av den danska konstnären Ragna Braases väv Natsværmere (Nattsvärmare, 1978) har Buhl vävt fjärilsmutationer av återanvänt siden, elektrisk koppartråd och linne, i ett verk som kopplar samman binär datorlogik och vävandets uråldriga hantverk.

På Konstmuseet visas Buhls installation Computers Were Women (2026), en reflektion över tidiga kvinnliga forskares ofta ouppmärksammade arbetsinsatser samt interaktioner mellan människa och dator. Astronomen Julie Marie Vinter Hansens (1890–1960) astronomiska beräkningar gestaltas i tre stora vävar. Och en video med spektroskopiska inspelningar
av solens yta är en hyllning till den brittisk-irländska astronomen Annie Maunder (1868–1947). I en algoritmisk dikt sammanflätas ekon av verk av de kvinnliga pionjärerna. De jobbade bägge som ”mänskliga räknemaskiner” – ett yrke som tog fart under den industriella revolutionen, där kvinnor anställdes för att utföra komplicerade beräkningar.

Nanna Debois Buhl (född 1975 i Århus, bor i Köpenhamn, Danmark) är en bildkonstnär som är verksam i gränslandet mellan estetik och vetenskap. Hennes konst belyser vår
trassliga samexistens med organismerna, materialen och tekniken i vår omvärld, och bjuder in oss att förnimma och förstå dessa relationer på nytt.