Dzamil Kamangers verk för Borås Art Biennial 2026 visas på Konstmuseet. De tre Bead Ryas (Pärlryor, 2023) är hans tolkning av de allmogemattor från landskapet Satakunta i Finland som ingår i Emil Cedercreutz-museets samling. En ny pärlrya, skapad för Borås vid en performance under vernissagen, är baserad på ett traditionellt mönster från Västergötland.

Likheterna mellan nordiska ryamattor och orientaliska mattor har länge fascinerat Kamanger. Båda är knutna med dekorativa mönster, och samma sorts knut används vid tillverkning av bägge textilierna. Ryor och orientaliska mattor tycks ha ett gemensamt ursprung långt tillbaka i tiden, som med tiden har utvecklats för att möta lokala behov.

I videoverken från serien Working in Public Space – ett samarbete med Kalle Hamm – ser vi Kamanger handarbeta på olika platser, som en solidaritetshandling med hantverkare och immigranter. I Zagreb i Kroatien (2012) arbetar Kamanger utanför en stängd butik på en gata där det förr fanns små traditionella hantverksfirmor, tills de konkurrerades ut av fastighetsspekulation. I London i Storbritannien (2014) sitter han utanför det kurdiska kulturcentret och pärlbroderar förstasidan till den första kurdiska dagstidning som publicerades med det latinska alfabetet. I Berlin (2016) pärlbroderar han instruktionerna från en EU-resehandling för flyktingar utanför bygget av det nya museikomplexet Humboldt Forum, som fått namn efter tyska forskningsresande med historiska band till europeisk imperialism och industrialisering.

I utställningen ingår även ett av de sex pärlverken i serien The Hypothetical New Countries. Kurdish Passport (2017) är knuten med traditionella kurdiska tekniker som Kamanger lärt sig av sin äldre syster och därefter vidareutvecklat för att kombinera nutida teman med centralasiatisk hantverkstradition.

Dzamil Kamanger (född 1948 i Mariwan, Iran, bor i Helsingfors, Finland) utforskar i sin konstnärliga praktik frågor kring marginalisering, integration och exkludering. Han utgår ifrån egna erfarenheter som iransk-kurdisk flykting och använder traditionella iranska hantverksmetoder i sin konst. Han har dessutom samarbetat med konstnären Kalle Hamm sedan 1999 i många projekt som undersöker relationen mellan växter och migration.