I utställningen presenteras ett urval av verk ur Konstmuseets samling. Det är ett utsnitt ur en lång tidsperiod och visar exempel på samlingens spännvidd, där de tidigaste verken är från 1700-talet och de senaste från vår samtid.

En konstsamling och dess innehåll är inte statisk och stillastående, utan befinner sig i ständig rörelse och förändras över tid. Nya konstverk tillkommer, äldre belyses på nytt och ger möjlighet till en historisk återblick men skapar även utrymme för samtida tolkningar och läsningar. När verk från olika tidsepoker, i olika material och teknik, möts i ett nytt sammanhang uppstår en synergi där verken ger nytt liv och betydelse åt varandra.

En kritisk blick på en samlings innehåll synliggör frågor om representation. Traditionellt är den vita manliga konstnären väl företrädd i museisamlingar, en spegling av såväl tid som samhälleliga och sociala maktstrukturer. Idag är arbetet med att bredda representationen och det normkritiska perspektivet en medveten strategi för att bygga en mer nyanserad samling, vilket även syns i museets arbete med den offentliga konsten i staden.